Ja då har man äntligen kommit ut på fiske premiär 2010 då.Det var ju meningen den skulle ske igår, men då satt pollen eländet igång på allvar.
Sen vaknade man av hällande regn och åska i morse. Då kändes det väldigt deprimerande
Allt verkade hopplöst, man funderade verkligen över vad meningen med livet var. Allt elände som har varit och är, for genom huvudet.
Men sedan efter att ha skrivit lite med en god vän, så kändes det mycket bättre.
Jag var in och kollade vädret på nätet, det såg ju ut som det kunde bli lite bättre mot kvällen.
Tog en sväng in till stan för att handla lite. Kokade en panna kaffe, fyllde termosen och packade in fiskegrejerna i bilen. Tänkte att man kan ju ta en sväng förbi sjön på hemvägen, trots det gråa och trista vädret.
Väl framme vid sjön var det första jag såg en fisk som gick upp och vakade försiktigt gång på gång. Gjorde några kast på den, men den ville inte. slutade bara att vaka.
Gick runt och kastade lite, men kände inget alls. Det blev lite små kallt, så jag taklade på ett flöte, en trekrok med deg och kastade ut. Sen gick jag upp till vindskyddet och gjorde en värmande eld.
Satt mig ner lyssnade på eldens sprakande, göken gol i väster, ja väster gök är ju bäster gök tänkte jag för mig själv . Småfåglarna sjöng sin vårsång, en bäver simmade över sjön.
Det var inte så dumt med livet ändå.
Satt där en bra stund och hade det rätt bra. Då kom vaket igen, på samma ställe som förra gången. Tog spöet och kastade ut där fisken visat sig, det tog bara några sekunder innan flötet försvann, men det kom upp igen, jag drog lite i linan då dök det igen. Men samma visa igen flötet ploppade upp. Lät det driva en stund.
Kasta om det igen där jag sett vaket första gången. Flötet fösvann igen, men jag kunde inte kroka den.
Detta hände säkert minst 10 ggr. Jag började undra vad det var för fisk som höll på så där, ingen regnbåge i alla fall, kanske en stor abborre ?
Den nappade bara på samma ställe hela tiden. den följde aldrig efter, den bara stog där och tjurade och tog aldrig riktigt tag i degen. Men skam den som ger sig. Tanken på att det var en rätt stor slug fisk slog mig.
Efter många omkast tog den äntligen tag rejält. Det kändes att det inte var någon liten fisk.
Jag drillade den försiktigt in mot land, fick släppa efter ett par gånger, för den ville inte in mot land. Till slut var den redo för håven, det var en stor mörk och vacker öring på 1.4 kilo.
Tog upp den och rensade den, sen kastade jag ut igen.
Lade på lite mer ved på brasan och lutade kull mig på britsen bredvid elden lyssnade åter på eldens sprakande och fåglarnas sång. Låg där en bra stund med ena ögat spanande på flötet.
Det fanns nog en mening med livet ändå.
Sen började elden falna och rådimman kom krypande över sjön. Jag packade ihop mina saker för färd hemåt. Jag hade bara åkt ca en kilometer så stog det en stor kronhjort på vägen, den studsade upp för en slänt och ställde sig och tittade på mig för att sen förvinna in i skogen.
Men det var inte slut med det här, åkte nog bara 100 meter runt en kurva stog det en älg mitt på vägen, en fjoling var det. Stog där en stund och blängde på mig, för att även han bege sig in i skogens beskydd.
Ja kan man få en bättre start på en fiske säsong tro. Det blev nästan en magisk kväll.
Nu ser jag fram mot nästa fisketur.
Ha det gott där ute alla fisketokar och andra med föresten .
